Nej tack!
Kategori: Biografi
Den sista november blev jag av med mitt vikariat, med blandade känslor. På ett sätt skönt och på ett sätt väldigt tråkigt. Men så är det väl med alla jobb? Det finns både positiva och negativa saker med det..
Så nu är det jag mellan jobb! Eller mellan jobb? Vad betyder det egentligen? Är det dem dagarna som är mellan man har slutat på en arbetsplats och innan man börjar på nästa? Fast jag har ju inget "nästa" jobb. Inte vad jag vet nu. Så nej, jag är inte mellan jobb. Jag är arbetslös.
Och varför ska jag skämmas för det? Det är ju en jävla massa till som är det också. Så nej jag tänker inte skämmas för det! Jag tänker hålla huvudet högt, le och söka ett nästa jobb så att jag kan säga att jag är mellan jobb!
För jag tänker inte leva på A-kassa eller socialbidrag. A-kassan kan få hjälpa mig lite om jg hittar ett jobb som inte ger så mycket, men socialbidrag - nej tack! De ska gå in för mycket under huden på en innan de ens funderar på att hjälpa en... Hur jag vet det? För jag har suttit på den där stolen och blivit förhörd om i princip allt jag äger. Och nej, jag fick ingen hjälp. Inget mer än ett busskort i alla fall och hur ger det mig mat på bordet eller låter lampan fortsätta att lysa? Så jag säger nej tack! Jag får alltid höra att jag är en stark människa, att jag är en kämpe och att jag klarar allt. Tack så mycket för alla fina komplimanger, men inget av det där är sant. Jag är nog bara en dumdistrig och ibland för positiv 25-åring som tror att jag klarar allt, tills jag får en stöt rakt i mig.
