I slutet av 2008 kunde jag titulera mig som husägare, endast 20 år gammal, av olika orsaker. Först som 24-åring orkade jag börja ta tag i huset och skapa mig en framtid. Även det av olika orsaker.
Följ med mig i med- och motgångar med framtidsångest, familjefejder, pengafrågor, renoveringar och min sjukdom Alopecia Areata.
Nu är det MIN tur att skapa mig en framtid!
Storebror 2 kom hem till mig ikväll och tillsammans så gick vi igenom två garderober i M&Ps rum! Så skönt! Det blev lite småsaker som blev kvar och som ska sparas samt som vi måste gå igenom. Men ni skulle aldrig kunna ana hur mycket som faktiskt rymdes inne i dom där "små" garderoberna!!!
Sen kommer den tråkiga delen.. Åka till tippen. I hate it! Det är dock skönt efteråt, men inte att stå där och plocka av släpvagnen och sortera rätt och allt det där. Får se om jag hinner med det innan sommaren, det är sjukt mycket just nu!
Började introt på sommarjobbet i fredags och hade idag mitt fjärde intro. Jag trivs jätte bra och jag tror verkligen att den här sommaren kan bli bland den bästa på länge! Tyvärr så är det även mycket nytt denna sommar och inte bara med ett nytt jobb. Det är mycket nytt som kommer hända privat också. Jag kan riktigt känna stressen flåsa i nacken på mig och jag känner av det dom gånger jag försöker slappna av... Men det ska bara gå bra!!! :)
"Välkommen hem till mig! Vi bor fem personer här, men ändå känner jag mig ibland ensammast i världen..."
Jag, mamma, pappa, bror 1 & bror 2. Det är så många personer som delar på ett litet hus på Gotland, men det är bara jag som bor här. Så borde det inte då bara vara mina saker här?
"Jag lever i ett förråd"
Att rensa för att kunna gå vidare och att orka är ett måste. Då blir det även ett måste att alla parter tar sina saker... Det är det som inte gäller nu tydligen...
Jag fick idag veta något som gör att jag ÄNNU mer vill rensa ur och förändra. Men just står allt still och jag vet inte riktigt i vilken ände som jag ska starta för att få igång det. Var det det här som var menat för mig när mammas kropp förstördes inifrån eller när pappas hjärta slutade slå? Kan det verkligen vara meningen att det ska gå så bra med allt för att man sedan ska få en rejäl jävla käftsmäll?! Tur att jag har min älskade J, annars hade jag aldrig orkat.. Han får mig att orka ställa mig upp efter att ha blivit trampad på och även om jag inte alltid vill erkänna det, så har han rätt i det han säger. Det finns ingen annan utväg... Jag MÅSTE få gå min egen väg nu och börja få bestämma över mitt eget liv!
Idag skurade jag golvet i mammas och pappas rum för första gången på länge... Det blev inte hela golvet då det ännu står större möbler där inne dock. Men FAN så skönt det kändes!!! Nu går det verkligen framåt! I love it! <3
Jag tog lite bilder därinne med. Det ser bättre ut än vad det gjorde när jag började plocka, men då tog jag inga bilder. Då gjorde det för ont för att ha ett minne av "kaoset". Bilderna kommer när det börjar hända lite så man faktiskt kan se två olika bilder och jämföra! :) Om jag håller igång och mina bröder tar det som är deras och vi kan gå igenom lite grejer tillsammans om vad vi vill ha och inte vill ha, så skulle jag faktiskt kunna göra en makeover av rummet redan i höst/tidig vinter! Längtar! :) Så nu blir det att spara pengar i sommar så att jag har råd att göra det också!...
Nej, men hej och hå, för ikväll är jag faktiskt ganska glad. Om jag får göra om mina föräldrars sovrum så har jag tagit ett STORT steg för att kunna gå vidare i livet. Klarar jag av att göra om deras sovrum så kommer jag att klara av att skapa mig ett eget liv också!
Det går framåt med mina föräldrars rum! Ja, egentligen hela övervåningen faktiskt. Storebror 2 fick sitt bord som stod där och jag har tagit ner två byråer som ska få flytta ut i garaget ett par månader. Ska slipa och måla om dem i sommar hade jag tänkt!
Ibland känns det som att jag plockar och plockar. Jag lägger att i olika högar. Mina saker, trasiga saker, Storebrödernas saker, saker vi ska gå igenom tillsammans, saker som jag inte vet vad jag ska göra med... Högarna blir större och det blir krångligare och tuffare att ta sig igenom saker. Just nu bor det fem personer i huset och det är jobbigt, jävligt jobbigt eftersom att jag försöker skapa mig ett eget hem. Men slit ger vinst och jag kan börja se hur saker blir allt ljusare. Man kan äntligen se att jag har plockat och fixat och gett allt! Slit ger vinst, vinst ger drömmar...
Drömmar har jag många. Jag vet hur jag vill att hallen uppe ska se ut och jag tror till och med att jag har hittat en tapet till en fondvägg! :)
